Vad händer egentligen i kroppen när man går ut på ett scengolv?
Nerverna på helspänn, svettig och det kittlar i magen. Ibland blir man yr. Adrenalinet ökar och hjärnan är på högtryck. Ska jag göra bort mig eller komma av scenen efter många applåder och stående ovationer.
Ja då var det dags att göra entré på scenen . En scen kan vara på en teater, ett konserthus, vid ett middagsbord, en skolsal och på ett mingel.
Det är känslan jag tänker på när vi utsätter oss för andras blickar och uppmärksamhet. Många av oss gör aldrig detta, alltså utsätter sig. Många har känt stort obehag för detta under sina levnadsår. En del verkar bara ställa sig upp och sätta igång och prata. För mig tog det tid innan jag började men med insikter (eller inga) så älskar jag att stå på scenen och förmedla kunskap i olika ämnen och energi.
Det började när min pappa bad mig sjunga när jag var 4 år. Då begrep man inte att det var skrämmande för det hade ingen sagt. I skolan var det förskräckligt att ställa sig upp. Gick t.o.m. till en kurator och fick avslappningsövningar för att våga räcka upp handen på lektionerna för jag trodde att jag inte kunde. Efter det blev det sången som ledde mig fram. Då var det teaterförställning och opera och då var man ju i en roll. Det var värre när jag första gången skulle ha en egen föreläsning om kyckling. På darrande ben gick jag upp och berättade om allt från avel till färdig produkt. Det handlade bara om kunskap. Det gick bra och det som gjorde det ännu bättre var att jag hade mat med mig “Flygande Jakob”. Detta spred sig, både maten och att jag var ute och föreläste.
När jag hade talat om samma sak alltså faktakunskap om kyckling (som var mitt jobb) många gånger blev jag lite trött på mig själv och lade in lite roliga episoder. Folk skrattade glatt och jag förstod att jag kunde vara rolig. Blev lite självsäkrare.
